Feeder Cup

-en kort rapport

En gammal tävling i nya kläder. Så kan man beteckna Feeder Cup. Freddan har tidigare arrangerat fyra tävlingar på landsträckan i Nyköping. Då oftast första veckan i juni. Efter några års uppehåll tänkte jag att det var dags att åter igen dra igång en vårtävling där. Enligt mig en av Sveriges roligaste storfiskesträckor.

Landsträckan har två sträckor. En tar ungefär 15 metare, men då får en sitta lite väl nära de stationära "näten". Den andra sträckan tar ungefär samma antal metare men är mera i en "vik". 

Mattias bil var lite trött så jag åkte och plockade upp honom på väg ner. Jag var lite nervös på väg ner mot Nyköpings stränder. Dels hade jag inte sett på ett tag och visste inte riktigt hur strandkanten såg ut nu för tiden. Hade via mail försökt försäkrat mig om att det var ok. Men kan inte vara säker förrän man sett det med egna ögon. Som tur var var sträckan perfekt. Dessutom var vadning tillåten. Dels var jag också lite spänd på valet av datum. Kunde mitten av maj var för tidigt?  I teorin var att det borde finnas större stim av lekfisk i området men man vet aldrig.

Tretton hungriga feedermetare slöt upp. Vi körde ett ganska avslappnat arrangemang. Trots det hade jag gjort lite tilläggsregler varav en tvingade oss att  fiska på bottnen -till skillnad från de nuvarande internationella reglerna och den nationella översättningen.

Precis när tävlingen skulle dra igång dök länsman upp. Det stod lite bilar parkerade längs gångvägen. Phil tog hand om det och de som ställt bilarna där fick stå kvar. En minut försenade drog vi igång. Tidtagaruret sattes igång på min iPhone för exakt avslut. Lite jobbigt om man drillar en fisk själv och inte har full koll på tiden.  

Så fiskade jag

Historiskt sett har det går bra på landsträckan. Enda plumpen var första tävlingen där Freddan gav mig pisk och jag slutade tvåa. Efter det har det går bra två gånger i rad. På den tiden fiskade jag lite och jag var lite orolig att precisionen inte skulle vara den bästa. Den farhågan visade sig senare vara helt berättigad. Därför tänkte jag göra det enkelt för mig. Inte kasta för långt. Hålla det tight. 

Jag drog peg 6. Mitt i smeten. Inte helt nöjd men eftersom det var ungefär där jag ställt mina saker före samlingen var det helt ok. Nära att bära. Boxen hade naturligtvis lämnats hemma. En plattform i vattnet är det enda som behövs. Fiska stående var det som gällde. Det var väldigt sumpigt i vattnet. Man sögs fast. Johan Axelsson hittade tre gräsmatterullar à 1x1,5m som någon rullat ihop och slängt en bit bort. Jag knep en sådan. Den underlättade ett tag. Sedan sjönk även den. Det var ett risktagande att gå in och ut. Otroligt nog tappade jag inget. Trillade inte heller trots att det var nära. 

Jag clippade upp mina tre splirrans nya feederspön ungefär 40 meter ut.  Två medium/heavy 12' och ett heavy 14'.  Första gången jag fiskade tävling med spön som jag inte testfiskat med tidigare. De var störtsköna.

Jag hade blandat ihop två kilo mäsk av min vanliga vårbraxblandning. En VIP och en Extra Dever. Visste att det skulle räcka med 1kg men delade upp det i två delar ifall olyckan skulle vara framme och mäsket skulle trilla i. Lätt att klumpa till det där ute i vattnet. Hade med mig mask, maggots och casters (vakumförpackade).

Det var endast tillåtet att använda glidande tackel. Ett minilekande och en rubber bead följt av ett vanligt hederligt lekande. Använde  0.07mm PowerX rätt igenom. Krok i storlekar mellan 11 och 8. Plastfeeders av olika storlekar och vikter beroende på vind och fas i tävlingen. 

När starten gick kastade jag ut en 4x5cm feeder sex till sju gånger.  Sedan bytte jag ner mig till ett lättare spö och en mindre feeder. Hade missat att det inte var hål på mina nyköpta feedrar. Istället var det liksom perforerat i plasten så att man kunde trycka ut hål om man så önskade. Och det önskade man förstås. Lite vanskligt och jag skar mig lite smått när jag lätt vårdlöst fixade till den detaljen m.h.a saxen. 

Första timmen var lugn. Missade två line bites och ett riktigt hugg. Sedan kom det igång och det började komma upp en brax här och där. Hasse Örtenholm, Mattias Andén och Larsson hade redan dragit ett par när jag fick min första. En bit in i tävlingen blev det ett herrans liv. En monstergädda, som mycket väl kunde vara upp åt tio kilo, klapp Mattias Larsson brax precis när han skulle håva den. På något märkligt sätt lyckades han brotta upp den men precis när den skulle ner i keepnet:et slant den till och gick fri. Braxen fick han i alla fall behålla. 

Hasse ledde stort efter halva tävlingen. Såg att även Mattias och Phil drog en och annan luns. Själv kom det upp en brax då och då men det var först den fjärde timmen det nappade på allvar. Det gällde verkligen att fiska med precision. Kom man någon meter utanför den plats man normalt hade hamnat på fick man inget. Likaså: drog man in feedern mer än en meter nappade inte en enda brax. Däremot fick jag två sutarenapp innanför. En kom upp. En var enorm och simmade in på Axelsson plats. Tänkte sätta lite press på den men då gick tafsen. Den lilla kom upp och vägde en bra bit över två kilo.

Irriterande nog kom ca vart tredje kast snett. Det kändes i alla fall så. Har inte rört ett feederspö sedan Superkardull 2009 (eller var det 2008). Otränad var det lite svårt att få till det i blåsten och kompensera för sidovinden. Kom man rätt fick man en en brax ungefär vart annat kast (i slutet). De napparde lite småförsiktigt och det gäller att vara med. Det behövs inte så många fiskar för tio kilo. Gör man lite fel eller missar några fiskar hamnar man snabbt efter.

Sista timmen var lite halvlugn. När min iPhone ringde och tävlingen blåstes av var jag säker på att Hasse Öretenholm hade en fin vikt och att det stod mellan oss. Eventuellt att Phil kunde ha en bra vikt. Eftersom jag hade ryggen mot den delan av sektionen var jag inte riktigt säker hur det stod till där. Försökte hålla ett öga även på det hållet när jag drillade. Det kändes som att Hasses spö varit böjt mer eller mindre hela tiden de fyra sista timmarna. Han hade också tagit ett gäng fina sutare.  Samtidigt vet jag att jag har en lite mera brutalt drillningstempo och att fisken -i bästa fall- kommer upp hyfsat snabbt trots fiskeavståndet. 

Mattias hjälpte till med invägningsprotokollet. Johan med invägningen. Det tackar vi för. Vägde först in mig själv eftersom allt infrastruktur var på plats. 35kg slutade det på. Sedan vart det lite spännande när vi vägde in peg ett och två. Andén slutade trea. Sedan blev det Hasse tur. Han estimerade sin vikt till 25kg. Jag och Johan trodde att han var lite über-pessimistisk och häcklade honom lite för det.  Men det visade sig stämma nästan på grammet. Phil hade fiskat bra och  slutade fyra.

Vill passa på att tacka alla gamla, nygamla och bara gamla metare som dök upp. Rikard Bengtsson gjorde comeback med sin första tävling utanför de södra distrikten på över 20 år. Dessutom kom Micke Lindgren ner och bevittnade invägningen.

Av Benni Stefanutti

Team Constellation Stocksholm Colmic/Geers