Pressmaterial

En introduktion till Internationellt mete

- av Benni Stefanutti

Kan man tävla i mete? Visst kan man det! Tusentals metare gör det varje vecka runt om i Europa. Internationellt mete är världens i särklass populäraste tävlingsform i fiske.

Har ni aldrig besökt en tävling i internationellt mete tidigare så kommer ni med all sannolikhet bli överraskad när ni väl gör det. Glöm bambuspöet och det röd-vita flötet som stillsamt guppar i vattnet. Här gäller tävlingsnerver, koncentration och en stor portion skicklighet.

Härstammar från England
Det moderna metet härstammar från England och har därifrån spridit sig till övriga Europa. Sporten är mest utbredd i England, Italien, Frankrike, Belgien, Nederländerna och i de forna öststaterna.

Lite mer avancerat
Det Internationella metet är mer avancerat än det som gemene man föreställer sig när hon eller han tänker på mete. Det som skiljer sig mest från vanligt fritidsmete är att man lockar till sig fisk med s.k. kallat mäsk och använder mer avancerad utrustning.

Utrustning

Man förundras lätt över all den utrustning vissa tävlingsmetare har med sig. Vid första anblicken kan all denna utrustning tyckas vara ett uttryck för en slags prylhysteri. I vissa fall ligger det kanske något i det men oftast rör det sig om väldigt praktiska saker som ger en konkurrensfördel. Men det skall också nämnas att man många gånger klarar sig bra med en betydligt mindre utrustning är vad de som hållit på länge med sporten tar med sig.

Till att börja med använder nästan alla en större ”box” att sitta på. Den fungera även som en förvaringsbox för annan utrustning. Denna box har oftast ställbara ben och en fotplattform. De justerbara benen gör att man kan sitta jämt och fint oavsett hur ojämn eller lutande strandkanten än är. Det är viktigare än man tror. Precision är A och O. Sitter man bra kan man helt enkelt fiska bättre. På boxen kan man fästa en rad med tillbehör så som spöhållare, beteslådor etc.

Spön
Det finns en hel del olika sorters metspön. Ett sort spön är det klassiska teleskopiska metspöt. Ett annat alternativ är ett s.k. ”take a part spö”, där varje del går att ta bort och sätta ihop beroende hur långt man vill ha spöet. Dagens teknik och material möjliggör väldigt långa spön. För att hålla kostnaderna på en rimlig nivå har man internationellt infört en begränsning förbjuder användning av längre spön är 13 meter. Den regeln gäller även nationellt.

Behöver man fiska längre ut än så kan man använda specialgjorda kastspön för att kasta ut flöten och krok med. Med rätt utrustning är det inget problem att fiska 40-50 meter ut.

På vissa tävlingar är det tillåtet att använda en bottenmetetyngd för att kunna kasta ut. Nappen ser man på genom att nappen ger utslag i spöets känsliga topp när fisken tar betet.

Fisken lever vidare
En Internationell metare dödar aldrig sin fångst. Reglerna förbjuder t.o.m. detta. Därför måste varje deltagare använda ett keepnet. Det är en lång sump som man förvarar fisken i. Sumpen är flera meter lång och nätet är finmaskigt för att inte fisken slemhinna skall ta skada. Efter fisket vägs fisken levande på en våg och släpps tillbaka. Krokarna man använder är väldigt tunna och små och skadar sällan fisken.

Flöten och lina
Det är inte alltid fisken är riktigt på hugget. Det är då en enorm fördel om man kan se minsta lilla napp. Till sin hjälp har tävlingsmetaren en uppsjö av olika flötesmodeller. Var och en är bra på att registrera napp i olika typer av vatten, vindförhållanden, betesstorlekar och fisketekniker. Dessutom är det oftast viktigt att använda rätt lintjocklek och krokstorlek. Fiskar man efter försiktig fisk är det t.ex generellt bättre att ha tunnare lina. Tvärt om ifall den är oskygg och/eller stor. Betets storlek styr storleken och modell av krok. En fjädermygglarv kräven en liten tunn krok. Feta maskar en bra mycket större.

Mäsk och bete
Inom fiskekretsar är mäsk inget som man använder till att framställa starka drycker med. Det är ett lockmedel för fisk. Den enklaste formen av mäsk är vanligt skorpmjöl. Till detta kan man tillsätta olika ingredienser för att ge mäsket en speciell konsistens lukt eller smak.

Fiskar man exempelvis i ett strömt vattendrag vill man få ner mäsket till bottnen på sin fiskeplats så att de inte åker vidare utanför din fiskeplats. Då kan man tillsätta något som tynger och binder ihop mäsket. Exempel på detta är att tillsätta sand eller lera för tyngd och kexmjöl för att bina ihop mäsket. Fiskar man efter ytlig småfisk föredrar de flesta att mäsket spricker upp snabbt och bildar ett moln i ytan – något som småfisk gillar. För att få den effekten kan man t.ex tillsätta majsmjöl eller rismjöl.

Fiskar sägs gilla olika smaker och dofter. Därför tillsätts det ofta olika dofter och smakgivande tillsatser som: vanillin, melass, anis, hampa m.m. Listan kan göras lång.

Ovanstående lät kanske knepigt? Räddningen är att det går att köpa en uppsjö av olika färdiga mäskblandningar. Var och en designad för olika uppgifter. Brax i strömmande vatten till löja i stilla vatten. Idag är det nästa uteslutande sådana som används. Även av proffsen.

Till det torra mäsket tillsätter man vatten för att sedan kunna forma mäsket till små bollar. Bollarna löses upp i vattnet och lockar till sig fisken.

Det gäller att få in mäsket med så bra precision som möjligt. Man kan slänga ut den i vattnet för hand. Fiskar man långt ut tar man hjälp av en slangbella. Fiskar man med ett sk. take apart kan man en kopp som man fäster på spöts topp. I det lägger man bollen som man sedan för ut och släpper i vattnet precis vi spötoppen. På sätt får man mäsket väldigt koncentrerat till där man fiskat.

Det hjälper inte bara att mäska, man måste mäska rätt också. Det gäller att inte mätta fisken men ändå hålla den kvar. Man skall också försöka att mäska på samma plats för att få fisken så koncentrerat som möjligt på sin fiskeplats.

Beten
Endast ”naturliga beten” får användas i metet.  Drag, wobblers eller flugor är förbjudna. Istället använder man mask, maggots (fluglarver) och bloodworms (fjädermygglarver). Ibland händer det att man agnar med majs, flugpuppor (casters) mm.

Så går det till på en tävling
Varje deltagare får en egen avgränsad plats, oftast 10 meter, där man får man tillbringa hela tävlingstiden. Normalt fiskar man fyra timmar i Sverige. Det förekommer även maratontävlingar på 12 och 24 timmar.

Eftersom det är svårt att få en hel tävlingssträcka rättvis (det är alltid bättre på vissa avsnitt eller platser) så delar man upp tävlingssträckan i sektioner. På varje sektion brukar det finnas 10-15 deltagare. Det är dessa man i första hand tävlar mot.

Högst vikt är avgörande. Får man mest fisk på sektionen vinner man den och får en ”etta” som placering. Tvåan får en tvåa osv.

På en endagarstävlings vinner den sektionssegrare som hade högst vikt. Två kommer den sektionssegrare som hade näst högst vikten (vilket inte behöver vara den som hade näst högsta vikten av alla) etc.

Fiskar man tvådagars eller en serie av tävlingar räknar man ihop sektionsplaceringarna. Lägst summa vinner tävlingen (en etta och en andraplacering ger 1+2=3 poäng). Har man samma poäng vinner högst sammanlagd vikt.

På en lagtävling räknar man ihop lagmedlemmarnas sektionsplaceringar och det lag som har bäst placeringar vinner. Har man samma summa avgör lagets sammanlagda vikt.

Internationellt
Varje år arrangeras det ett VM, EM och NM för nationslag. Dessutom arrangeras det ett klubblags-VM. Det finns såväl VM för damer som för olika juniorklasser.

I Sverige tar vi ut landslaget genom en serie av kvalificeringstävlingar. Undantaget är NM-laget som kvalificerar sig via SM .

Det är också de svenska klubblagsmästarna som representerar Sverige på klubblags-VM.

Går det att tävla i mete?
En tävlingsmetare är van vid att få frågan: Går det att tävla i mete? Är inte det bara tur? Visst går det att tävla i mete! Att det inte bara är tur bevisas av att det är samma lag och personer som placerar sig i topp år efter år. T.ex. är det Ungern, England, Italien och Frankrike som i princip prenumererar på VM-medaljerna. Två engelska landslagmän har fyra individuella guld  vardera. Italienska landslaget tog 17 VM-medaljer i rad innan sviten bröts.

Men visst finns det en turfaktor i metet precis som i andra sporter som golf, utförsåkning etc. Detta försöker man minimera genom att välja jämna tävlingsvatten där fiskeplatserna man tävlar på  inte skiljer sig allt för mycket åt . På en enskild tävling kan turfaktorn ibland vara avgörande men i det långa loppet vinner de bästa metarna eller de bästa laget mest.

Utrustning
Tyvärr är våra svenska sportfiskebutiker dåligt utrustade på metefronten. På nätet, t.ex. viawww.metetorget.com, hittar du svenska återförsäljare och butiker. Det finns också ett uppsjö internationella butiker på nätet.

Journalistik
Det är inte lätt att tillgodogöra sig en rättvis bild av det Internationellt tävlingsmete på kort tid. Detta är troligen också den främsta orsaken till att Internationella tävlingar medialt ibland framställs som halvt löjeväckande jippon där deltagarna ”är bakom flötet” och ”slänger smet i vattnet”.

De flesta tävlingsmetarna är luttrade vid det här laget. Samtidigt är det fortfarande inte särskilt roligt att läsa sådan rapporteringar. Särskilt inte för dem som lägger ner mycket tid och pengar på att träna och tävla.

Vi hoppas emellertid att den seriöse journalisten i och med detta material får lite hjälp med att göra ett bra och seriöst jobb.