Wagglerfiske

Work the Waggler, flömete på distans

Att fiska med flöte och spö är bland det bästa jag vet! I ett mjukt följsamt men snabbt utkast ser du ditt flöte segla ut i en rak fin flak parabolisk bana. Nedslaget sker 40 meter ut, precis mot landmärket. Du sträcker snabbt upp och sänker linan. Efter en perfekt drift över mäskplatsen stannar ditt flöte upp och lyftnappstoppen formligen flyger upp över vattenytan. Ett snabbt och kraftigt mothugg! Det mjuka spöt står i en fin båge med en fet gungande fisk i andra ändan.

Click image for larger version  Name:	Pankahavning.jpg Views:	22 Size:	861.7 KB ID:	18278
Lars Bodda Bodén håvar en panka.

Det är inte helt lätt att få till kastflötfisket så att det flyter på lika bra som i exemplet ovan men när man får till det blir det underbart! Du kan revolutionera ditt waggler fiske med några ganska enkla åtgärder. Lite träning på det så öppnar sig en ny värld. Men utan rätt saker, teknik och en fungerande upptackling har du istället ett rejält handikapp från början.

I den här artikeln koncentrerar jag mig på distansfiske, alltså fiske över 25m. Jag skall försöka ge dig några enkla råd så att du får en grund att stå på. I den här artikeln koncentrerar jag mig mest på hur och med vad du lämpligen tacklar upp med. Berör även en del om spön och ger några tekniktips. Det gäller att ha rätt saker, inte dyra saker. Det behöver faktiskt inte bli särskilt dyrt för att komma en bra bit på vägen.

Jag kommer begränsa mig till fasta flötesupptacklingar. Mäskning och sliderfiske får bli senare artiklar.


Det finns en hel del bra billiga linor på storbulk. Det är bra att ha en man har råd att byta ut då och då.

Vi börjar med upptacklingen. Linan är viktig. Jag gillar att sänka linan i de situationer där man annars får gigantiska linbågar. Dessa gör det svårare att göra riktiga mothugg och de förstör ”drifterna”, flötets gång genom din fiskeplats. Både vind och ytström orsakar linbågar. Ofta både på samma gång. Så långsamma drifter som möjligt är mitt måtto. I princip sänker man linan vid 90% av allt fiske i ”stilla” vatten. Helt stilla blir det nästa aldrig.

Annars är det ingen nackdel i sig att ha linan flytande. Blir det ingen eller liten linbåge blir krokningen faktisk mera effektiv och snabbare om man inte behöver lyfta linan genom vattnet. Vissa riktigt duktiga wagglermetare brukar föredra flytande lina i fiske i strömmande vatten, t.ex åar. Då fiskar man oftast inte så långt ut och linböjen blir inte lika kraftig eftersom man kastar om så ofta. Men om det blir en linbåge är det ett måste att sänka linan även här. Annars driftar tacklet från mäskplatsen på ett grisblink och mothuggen blir dåliga.

Jag föredrar billiga sjunk-linor till 99% av mitt flötfiske. Det är viktigt att ha råd att byta ofta. Man behöver inte byta ut all lina. Jag brukar byta ut ungefär dubbla avståndet mot vad jag fiskar som mest. Fiskar du max 30m räcker det att byta 60m. Tidigare använde jag Trabucco Aqua Line. Numera är det bara Filstars Lazer match på spolarna. Storbulk är förstås billigast.

Hur tjock skall linan vara? Det beror på vad och var man fiskar samt storleken på flötet. Jag använder mig av 0,15-0,21 m.m som huvudlina. Behöver jag göra ”trixiga” tackel för skygga fiskar använder jag hellre långa tunna tafsar under flötet.

Överkurs: Det finns de som använder en ”chocklina” när man behöver fiskar på lång distans med stora flöten. Det fungerar på samma sätt som chocklina vid feederfiske. Chock-linan skall vara lite tjockare än huvudlinan och utgör den del som du fäster flötet på och som tar ”chocken” vid utkastet. Om du har gjort den med rätt längd så går den in några få varv, säg tio, på rullen när du har tacklet redo för ett kast.

Chock linan är fäst med blodknut eller liknande till den tunnare huvudlinan. Fördelen är att du kan ta i utan att den tunnare lina går av. Den tunnare huvudlinan gör att du i övrigt kastar längre, driftar mindre och ger en fördel vid mothugget. En tunn lina är lättare att ”plocka” upp ur vattnet när man sänkt den. Att använda chocklina är överkurs om man inte tänker fiska riktigt långt ut och med tyngre flöten (typ 16g och uppåt).

Något som inte är överkurs är att ha ett riktigt flötesfäste. Jag använder alltid ett flötesfäste och jag kan inte nog poängtera hur viktigt de är för mitt wagglerfiske. Ett bra fäste och ett bra waggler är A och O. Jag kan nog gå så långt som att påstå att alla sveriges riktigt duktiga wagglerfiskare använder fasta flötesfästen.

Fördelen med dem är att du slipper ha blyhagel som stoppsänke. Justerar djupet görs på ett grisblink, utan att behöva dra runt en massa bly som skadar linan. Dessutom: de flyttar sig inte på linan.

Det finns många olika märken. Mitt favoritfäste just nu är Top Mix som har en räfflad kropp som låser linan på plats utan att man behöver snurra en massa varv runt kroppen. Ett annat, nyare är Cralussos anti tangle som sägs förhindra trassel.


Ett sk anti tangel-fäste. Personligen använder jag mest vanliga fästen med lika långa pinnar p å båda sidorna.

Ett fast flötesfästa är lätt att använda. Du trär upp två silicon bitar, som kommer med fästet, på linan. Sedan fäster du fästets ena ”pinne” i en av siliconbitarna, virar linan ett varv i räfflan på ”kroppen” och sedan fäster du andra pinnen i siliconbiten. Till sist drar du åt lite. Om jag inte har Top Mix fäste, som har en räfflad fästeskropp, brukar jag göra ett extra kryssvarv runt kroppen för att fästen garanterat inte flyttar sig när man drar i lite i kasten.


Dubbel-, trippel eller fyrledat lekande minskar risken för lin-tvin när man vevar in snabbt.

Jag fäster en dubbel, trippel eller fyrledat lekande på linan. Jag ser till att de är bra. Dessa minskar risken för tvinn. Lätt hänt om man har bråttom att veva in med vissa beten. I lekandet fäster jag en tafs på ca 40 cm med en vanlig ögla i ögla fäste, där ena öglan är lekandets ögla. Lekandet kommer också att fungera som sista ”signalhaglet”. Desto känsligare tackel, desto mindre lekande. Använd ett litet lekande. Då blir du mera flexibel och kan vid ha ett extra blyhagel intill lekandet.


Ett exempel på en standard upptackling som jag oftast använder. Bilden är något oproportionerlig, fästet är t.ex groteskt stort mot vad det är i verkligheten. Hoppas att den ändå ger dig en bra uppfattning om en standardupptackling kan se ut.

En tumregel för nedblyning: ingen idé med så pass små napphagel att de inte ger en nappindikation i flötestoppen. Ingen rocket sience alltså. Jag håller det gärna enkelt. Jag fiskar oftast på bottnen och med lite större beten. Använder normalt inga ”droppers”, alltså mindre blyhagel nedanför bulken.

Några centimeter ovan tafsen fäster jag oftast 3-5 st blyhagel i en bulk. Mjuka hagel är lätta att flytta och byta ut. Hårdare flyttar sig å andra sidan sig inte. De flesta italienska märkena har bra sänken med olika hårdhetsgrad. Tubertini, Milos och Colmic är några exempel. Dock är det svårt att få ta i alla modellerna i Sverige.

Storlek no 3 eller no 4 är lagom beroende av ström och djup. Vid trixigt fiske då man kör med insert-antenn använder jag mindre sänken. Det är bara när man har tunna toppar på flötet som små droppers hjälper till att registrera napp. Fiskar du upp i vattnet och/eller on the drop med en känslig insert så är oftast mindre droppers ett måste.

Krok? Det beror helt på typen av beten. Ofta är det stora beten och jag har gärna en wide gap eller round bend. Jag gillar Sensei, Kamatsu, Sasame, JVS och Tubertini. Det finns massor av andra bra krokar. Jag använde alltid spade end. De är överlägsna.

Nu är det dags att se till att få på ett flöte på flötesfästet. Kastflöten brukar kallas waggler, vilket är deras engelska benämning. Ibland kallas de också matchflöten. Förr i tiden var det i princip bara rullspöfiskade som gällde på de engelska tävlingarna (Match). I Sverige säger vi fortfarande ofta matchflöte, nämnder du det för en engelsman kommer han bli förvirrad och tro att du talar om flöten för tävlingsfiske.

Jag sätter ALDRIG sänken runt flötet. Jag använder uteslutande flöten som är förtyngda och mest flöten där man kan justera förtygningen. Alla moderna flöten (sliderflöten och Cralussos flötenudantaget) har en gänga längst ner på flötet. I den sitter ett gängad ”skruv med ögla” och som man kan ha ”mässingbrickor” på. Det går väldigt snabbt att justera förtygningen genom att ta bort och lägga till brickor. Det går dessutom att köpa lösa brickor i olika storlekar.


Viktskivor. Genom att ta bort och lägga till kan man snabbt och enkelt justera hur mycket bly man behöver ha på linan.

Click image for larger version  Name:	StrightWaggler.jpg Views:	18 Size:	31.0 KB ID:	18284
Click image for larger version  Name:	Otto.jpg Views:	19 Size:	55.4 KB ID:	18282
Click image for larger version  Name:	Wingar.jpg Views:	15 Size:	13.8 KB ID:	18285
Några olika modeller av wagglerflöten

De finns wagglerflöten i vikter mellan 1g-50g. Det finns waggler med och utan kropp. De med kropp används i stillsammare vatten och de raka utan kropp används oftast i ”rörliga” vatten. Kroppen gör att flöten är lite stabilare men om det strömmar får en stor kropp flötet att drifta snabbare än man får med en ”pinne”, eller ett stright waggler.

Det finns en del olika material men det som är vanligast är plast, sarkanda, balsa och kombinationer av dessa. Antennerna är oftast gjorda i sarkanda eller peacock. Sarkanda är en sorts vass. Antenner i sarkanda blir oftast rakare än de i peacock eller plast (som tenderar att boja sig efter ett tag).

Kvalitén på vissa flöten är bedrövlig. Framför allt lacken. Ibland spricker eller försvinner färgen redan efter ett fiskepass. Det värsta jag varit med om var ett flöte där lacken lossnade redan under första timmens fiske. Det var ändå ett flöte från en renommerad tillverkare. Dyrt dessutom.

Nu för tiden använder jag mest flöten från Exner och Top Mix (de görs på samma ställe och av världsmetaren Nagy Attilla). På senare tid har jag även testat på Cralussos flöten. Mårten Johansson som är en av Sveriges rullspödominanter säger att inget annat flöte kastar så rakt och långt som dessa. Men det finns flera bra märken. Perfects match, Tubertini, Dino mfl håller måttet.

Click image for larger version  Name:	topp.jpg Views:	21 Size:	41.7 KB ID:	18283
En utbytbar antenn till ett matchflöte.

Antenner finns med och utan vingar. Vingar kan göra att flötet går lite rakare. Å andra sidan får det flötet att drifta lite mer när det är stark ytström. Dessutom: är inte antennen rakt så gör en vinge ingen nytta alls. Tvärt om.

Det händer att jag klipper av vingarna. På senare år har det kommit två flöten där man kan byta ut hela anntennen ovan kroppen. Då kan man snabbt byta ut hela antennen. Framför allt klara man sig på ett mindre antal flöten. Istället för att ha flöten med fet topp, insert eller lyftnappstopp har du en kropp och extra antenner. Billigare och lättare att förvara. Man får dock passa sig när man byter antenn. Man få bara vrida ur toppen genom att ta i plastpluggen längst ner på antennen. Annars har man snabbt lossat antennen från pluggen.

Längst upp på antennen finns det en nappindikator. En del är integrerade med själva antennen. Oftast bara genom att man målat färg på toppen. Det är sk. feta toppar. De är bra när man vill fiska överdjup och eller med riktigt stora beten. Då vill man inte att flötet skall gå under vid minsta lilla motstånd.

Andra flöten har insert, alltså en lite tunnare antenn längst upp. De är känsligare och mest lämpade när man har lättare tacket och inte fiskar med allt för mycket överdjup.


En insert-topp. För kinkiga napp.

Trenden de senaste tio åren har varit att man har utbytbara indikatorer. En hel del kan man dessutom sätta en starlight i.

En distanstopp

Ovan ser ni en sk distanstopp. Den är öppen i ändarna och ihålig. När fisken nappar åker vattnet igenom toppen. Blyar man så att bara antennen sticker upp så registrerar den minsta napp samtidigt som man får extremt bra synlighet.


Lyftnappstoppar! Dessa har revolutionerat mångas fiske under året som gått. Nu börjar fler och fler att upptäcka dess potential. Du blyar ner flötet så att flötet precis sjunker ner till den tjockare delen. När fisken tar betet så att ett eller flera sänken lyfts så lyfter också flötet rejält. Du ser massor av napp som du aldrig haft en chans på tidigare.


Det finns gott om fodral på marknaden för färdigtacklade spön

Jag försöker alltid ha mina spön färdig upptacklade och klara. Inför och efter ett fiskepass delar jag spöt och vindar jag upp reven på en liten vinda. Sedan fäster jag vindan med ett gummiband runt spödelarna på det nedtacklade spöt. Jag tar av flötet först men det finns de som har det kvar. Den funkar för det mesta men ökar risken för att flötet går sönder.

Problemet är att hålla reda på vilket flöte som jag haft på just den uptackligen. Därför märker jag ofta mina flöten och vindan med en spritpenna. Samma siffra eller bokstavskombination på flötet som på vindan gör det enkelt att matcha ihop tacklet med flötet.

Click image for larger version  Name:	tackladespon.jpg Views:	25 Size:	37.2 KB ID:	18279
Färdigtacklade spön är en fördel. Det är snabbt och enkelt att ta upp mellan passen.

Ett spöfodral för uppptacklade spön är ett måste. Det finns fodral som har allt från ett fack upp till fyra fack. De med ett är perfekta för den mobile metare. De större för för de mera stationära metarna.

Click image for larger version  Name:	MaximusFlote.jpg Views:	18 Size:	599.2 KB ID:	18281
Maximus (Gyula B) visar upp ett riktigt waggler med kropp.

Rullen är mindre viktig för själva fisket om man jämfört med tackel och spö. Just nu är breda spolar poppis eftersom de sägs kasta längre. Teorin är att mindre varv ut från spolen per meter ger mindre friktion. Å andra sidan, det var inte så länge sedan grisnosspolarna sades ha samma egenskap. Jag tycker det är marginellt.

Spön är en vetenskap i sig. Styva snabba, mjuka helaktions mm. Det finns många fina märken och typer av spön. Det är värt mödan att noga sondera terrängen före köp. Priset skiljer sig rejält åt mellan olika märken. Det är långt från alltid man får ut mera av de dyrare märkena.

För 750-1000kr går det att hitta ett riktigt bra spö. För 1000-1800 får du ett toppspö. Mer skall det inte behöva kosta.

Några tumregler för spön. Om du skall fiska långt med lite tyngre flöten så är ett snabbare och något styvare spö att föredra. Tvärt om med lättare saker. Det finns gott om undantag till regeln dock.

Det är dyrt med fiskesaker. Trots det föredrar jag att alltid ha två spö av samma sort. Behöver du av någon anledning byta spö under fiskepasset så är det en klar fördel att ha ett spö som uppför sig identiskt. Jag rekommenderar att hellre köper två billigare av samma sort än ett svindyrt. Och snälla ni, tänk er för om ni funderar på att köpa ett sk kombinerat specilistspö för bottenmete och waggler. Jag blir upprörd bara jag tänker på denna styggelse.

Är du helt ny på wagglerfiske så köp bara ett spö till att börja med. Gärna ett begagnat. Som med allt ännat vet man inte riktigt vad man verkligen vill ha förrän man fiskat med metoden ett tag. Salutorg på Metetorget.com är en fyndplats för wagglerspön.

Click image for larger version  Name:	tom2.PNG Views:	18 Size:	351.2 KB ID:	18280
Tom Tompa Östlund, mångfaldig landslagsman, med en fin höstid.

Några praktiska tips:

- Ha med dig en liten flaska med diskmedel. Blöt linan på rullspolen. Kasta ut och veva in halvvägs. Häll på lite diskmedel och smeta ut det. Häll på lite försiktigt med vatten så att diskmedlet sprids ut. Detta elominerar ytspänningen och linan blir bra mycket lättare att sänka.

- Så här sänker du linan: efter utkast så sänker du ner toppen i vattnet och gör ett snabbt snärtigt ”mothugg” snett åt kanten (med spötoppen under vattnet). Alternativt så sänker du toppen och gör du några snabba snärtiga vevtag.

- Du undviker risken för lintrassel genom att lägga fingret på linspolen precis före nedslag. Dobben/flötet bromsas upp och linan under flötesfästen rätas ut istället för att haka i dobben/flötet. Det går att fiska med linan i klippet på rullen men då gäller det att man har feeling i kasten så att man inte drar iväg flötet för långt eller för kort. Allt för kraftiga kast i förhållande till klipplängden kommer att resultera i att flötet rycks tillbaka när linan når klippet. Då hamnar längre in och det ökar trasselrisken något. Allt för korta kast kommer naturligvis inte ens ut till klippet och eftersom linan inte sträcks ut kommer ett trassel som ett brev på posten.

- Ta ut ett landmärke på andra sidan. Landmärket fiskar och mäskar du sedan mot. Kastar på ena eller andra sidan av landmärket beroende på hur flötet driftar. Sedan låter du flötet drifta in mot landmärket. Är det helt stilla i vattnet, vilket är ovanligt, gäller det förstås att kasta ”spot on”.

- Fiska på rätt distans. Har du inget i vattnet att referera till så är det lättast att använda klippet eller att markera avståndet med en ”linmärkespenna”. Filstar har bl.a en bra penna till bra pris. Andra märken på pennor är Top Mix, Sensas etc. Det finns pennor i olika färger men jag använder med mörka linor och en vit penna. Kasta ut där du vill fiska. Måla på ca 30-50cm på linan, precis framför rullen. Sedan är det bara att kasta ut och veva in tills dess att linmärkningen är precis framför rullen. Om du kastar mycket så måste du bättra på märkningen regelbundet. Den lossnar efter någon timme.


Penna för att markera avstånd på linan. Ett bra verktyg.

Det är också effektivt att mäta upp avståndet på land. Framför allt är det viktigt om du fiskar med flera spön. Då kan du lätt kan mäta upp samma längd på alla spöna. Likaså är det lätt att få rätt längd om du trasslar och behöver tackla om.

Jag fäster kroken i en mäskhink och sedan drar jag ut det avstånd jag vill fiska på. Där gör jag en markering så att sedan lätt kan mäta upp samma avstånd ifall jag behöver tackla om eller om jag tacklar upp flera spön.

Av Benni Stefanuti,
Team Constellation Stockholm