Take apart

My way with the pole

DEL 1, en introduktion i take apartfiske

Take apart ses av många som det ultimata sättet att presentera ett bete på. Det är det troligen också. I alla fall det bästa sättet vi känner till idag. Att hantera ett riktigt långt spö är en utmaning som kräver sin man men det är otroligt roligt! Det går ganska fort att ta sig över ”tröskeln”. Det svåraste kanske är kanske att hitta de tillbehör man trots allt behöver för att rigga sitt spöt på ett bra sätt. Här följer en enkel guide.


Tom Östlund på VM i Portugal.

När och till vad?

De flesta ser TP-metoden som en ren tävlingsmetod. Jag är övertygad om att detta är fel och att många karduller skulle ligga risigt till om fler specimenmetare hade anammat metoden. Så länge man kommer undan med att fiska inom spöts räckvidd finns de knappast någon metod som är effektivare. Framför allt i stömmande vatten eller när man måste göra mothugg på snabba eller försiktiga napp.

Det finns redan svenska metare som framgångsrikt med riktat fiske har fångat fina specimenfiskar med take apart. Framför allt ruda men man har även hört talas om take apart fångade bamsesikar som håvats i Skräbeån. Oftast vid tillfällen då ingen annan får något på sina rullspön.

Vad är det?

Ett take apart består av lösa delar som man sätter ihop del för del tillskillnad från ett teleskopiskt spö vars delar går in i varandra. Varje del brukar normalt vara 1,5 – 1,8m. Trenden går mot färre men längre delar.

På engelska säger man rätt och slätt pole numera. I Sverige hänger den gamla engelska benämningen take apart (TP) kvar.

Även om fördelarna överväger finns det en del begränsningar när man fiskar med takeapart:

  • 1) Man når inte längre ut än spöts längd.
  • 2) Man blir inte helt mobil. Många förflyttningar eller transporter ut till otillgängliga väglösa fiskeplatser är ingen höjdare.
  • 3) Att fiska mer än 4-5 timmar tar på krafterna.
  • 4) Om man fiskar tävling och det toknappar småfirrar är det näst intill omöjligt att hänga med en snabb långspömetare. Men de som tränat upp sig blir förvånansvärt snabba.

På Internationella tävlingar finns det en regel som  säger att spöna man änvänder inte får överstiga 13 meter. Detta gäller även för de flesta tävlingar runt om i världen. Undantaget är som vanligt ett visst örike där man fortfarande envisas att köra på fel sida av vägen. Där har man oftast inga som helst begränsningar och det finns exempel på grotteskt långa spön. I Sverige och i de flesta andra av världens länder är det 13 meter som gäller. Det är därför de flesta spöna säljs som 13-meter eller kortare.

Hur fiskar jag med ett TP?

Man kan som sagt var få en otrolig kontroll på tacklet och därmed en suverän betespresentationen när man fiskar med ett take apart. Genom att du har en rev som är lika lång som det är djupt, plus 30-70cm extra lina, får du full kontroll på riggen. Den kan inte driva in, ut eller iväg. Du kan hålla betet tokstilla. Du kan arbeta tacklet genom att dra och  lyfta det. Du kan kontrollera hastigheten du släpper tacklet på i strömmande vatten. Du kan göra mera än så. Du kan faktiskt även bottenmeta effektivt med ett TP. Antingen med en pole feeder eller med ett sänke.

En annan fördel är att det är lättare att mäska koncentrerat och fiska där man mäskat. Det är ”bara” att sikta på spötoppen med sina mäskbollar och sin loose feeding. Dessutom finns det ”koppar” som man kan fästa på toppen av spöt och koppa i mäsk och beten med full precision. Fördelen är uppenbar.

En poole cup som man kan ”koppa” i mäsk eller bete med. Det finns massor av modeller och storlekar. Det finns även speciella styva toppar, sk Cuping Kits, som är gjorde speciellt för ändamålet.

När det nappar eller man behöver ta in spöt, t.ex för att byta bete, skjuter man det bakåt. Sedan delar man spöt i den del som är mest praktisk (då toppen är lika lång som reven) för att lyfta in reven eller håva en fisk. Det kan vara bra att märka delen med tejp eller tipex så att det är lätt att se hur långt man skall skjuta tillbaka spöt.

Det är praktiskt att ha en sk. roller som hjälpmedel. Det är en ställning som är som en ”arbetsbänk” att dra spöt fram och tillbaka på. Det funkar även bra med en Carry All och ibland duger ett spöfodral. Framför allt när man sitter i en kort sluttning. Det bästa i skrivande stund är tunga stabila tripoder. Det finns även fyrbenta och de är i regel bra nog och mycket billigare.

Håkan Svedlund koppar i bollar med lera och jokers under VM i portugal. Bakom Håkan ser ni en roller som är ett hjälpmedel när man skjuter spöt fram eller tillbaka.

 


Rollers, ett redskap som man använder för att skjuta tillbaka spöt på. Till att börja med fungar det att göra det att skjut tillbaka spöt på sin carry all.

Hur mäskar man?

Se filmen om hur du koppar och mäskar (spara ner filmen på disk först om det inte fungerar att klicka)

Hur får man tag på ett?

Det finns inte många, om än någon svensk leverantör eller vanlig butik, som har take apart spön på lager. Det är i princip förbeställning som gäller. Det är ett dilema. Det optimala är att få känna på flera olika alternativ för att bilda sig en uppfattning och för att inte köpa grisen i säcken. Ett annat sätt är att åka till en tävling där man vet att det fiskas TP. Efter tävlingen kan du be de tävlande om att få känna på deras spön och veta vad de själva tycker.

Om du tävlar nationellt eller specimenfiskar så räcker ett 11 meters spö långt. Om det sitter hundra metare och tränar före en stor tävling kommer fisken ”tryckas ut” efter några dagar. Det problemet har vi sällan i Sverige då det tränas på samma sätt inför stora mästerskap. Vid specimenfiske finns inte det problemet alls.

Jag skulle rekommendera en nybörjare att köpa ett billigare begagnat 11 m. Kolla runt noga först. Salutorg på Metetorge.com är kanske den hetaste annaonsplatsen att fynda på. Det finns även bra billiga nya spön om man köper på rätt ställe. Vissa modeller är även lämpliga till att fiska långspö med. Då kan man spara in pengar på att slippa köpa både och dito täcker man in flera längder av långspön.

Det finns säkert ett femtiotal olika märken, om det räcker, bara i Europa. I Sverige finns några få representerade. En del är mera prisvärda än andra. Som läget är 2011 är de svenska specialisterna oftast väl så billiga som de utländska butikerna. Oftast billigare. Undantag finns. Å andra sidan är det som sagt var nästan alltid förbeställning som gäller.

Vad skall titta på?

Om du skall köpa ett take apart skulle jag rekommendera att du kollar extra noga på:
1) Styvhet. Det skall inte vara svajigt i vinden.
2) Balans och hanterbarhet. Vikten spelar förståss också in.
3) Hållbart (inte mjuk ”kexigt” när du klämmer i det)
4) Pris
5) Bra tillgång på reservdelar. Köper du ett nytt dyrt spö vill du kunna använda det ett tag.

Jag tittar inte så mycket på diameter. Den är inte så intressant mera än för eventuellt vindmotstånd. Det är iofs viktigt om du också skall använda det som ett långspö. Då måste man kunna hantera spöt med en hand och en smal diameter underlätta då helt klart.

Det är intressantare att titta på längden på spöt man köper. En del tillverkare är lite skrupelfria i längdangivelserna. Det har blivit bättre. Jämför också att utgångsdiametern på toppen. Om den är väldigt smal innebär det att du får kapa av mer av spöt så att utgångshålet i toppen blir stort nog för den grövsta elasticen du tänkt dig att använda.

Köp ALLTID på dig minst två extra toppar. Gärna så att toppen är runt 5 meter. De svenska vattnen är ofta djupa. Att kunna ha flera färdigtacklade toppar och snabbt kunna byta är A och O. Oftast kan man köpa till en kraftigare hållbar topp (två, tre delar) som är lämplig till att ha en mäskkopp på. Sådana toppar kan också vara bra om man fiskar efter lite större fisk som karp eller sutare.

Behöver man någon extra utrustning?

Ett problem som varje take apart metare slåss med är att hålla ner utrustningen. Det blir lätt att man bär med sig en hel del i utrustningsväg. Allt kanske inte är helt nödvändigt men mycket är väldigt praktiskt.

A och O är att man sitter stabilt. En box a la metestation är att föredra. Spöhållare är nästan ett måste. Det finns spöhållare som man fäster på boxen eller plattformens ben.

Pole support är stort pluss. Det är en sorts ställning man fäster på boxens främre ben och som pekar ut en bit framåt. På den kan man vila spöt på. Underlättar grymt mycket när man t.ex vill hålla tacklet stilla eller vila det när man skjuter maggots med bella.

Vad är en elastic?

Som sagt var vill man helst ha ett så styvt spö som möjligt. Då måste man på något sätt dämpa en fisks rusningar men även sina egna rörelser när man tar in en fisk.

En elastic löser problemet. En elastic är ett sorts gummiband som löper genom en, två eller flera delar av take apartet. När man krokar och drillar en fisk dämpas dels fisken rusningar. Dels dina egna rörelser.

Def finns flera olika sorters:

  • 1 Traditionell elastic
  • 2 Latex, dyrare och bättre
  • 3 Hollow, ihålig. Bra till tyngre fiske. Lunsdragning. Dyra är de.

Vilken grovlek skall man ha?

Ett tips är att anpassa elasticen efter:
1) den fisk du tror du skall fånga mest av.
2) den lina du behöver för din betespresentation. Skygg fisk, on the drop, släpande, stor/liten fisk etc etc.

Om du hade tänkt att testa på så börja med en elastic som är ca 1.00-1.2mm. Att testa sig fram och titta på andra är det som gäller.

Elasticen skall bara spännas lätt. Var också generös med kapningen av toppdelen så att elasticen löper lätt genom spötoppen. En för spänd elastic och elastic som ”fastnar i spöväggen” är de två överlägset vanligaste orsakerna till att man bumpar (tappar) fisk.

Går elasticen ut för lätt skall man hellre gå upp i diameter än att spänna den. Elasticen jobbbar bäst då. Sitter man redan och fiskar är det förståss oftast för sent om man inte har massor av olika toppar uppsatta. Då finjusterar man förståss elasticen genom att spänna den.

Ibland kan elasticen ”kärva” i toppen. För att undvika detta kan man använda ”slip”. Det är en sorts glidmedel. Alla större ”metebrands” har sina egna. Men det går att hitta alternativ på din bensinmack, Claes Ohlsson eller dylikt. Jag skall inte rekommendera något speciellt märke eftersom jag aldrig använt något av dem. En flaska med slip räcker flera säsongen så besparingen är inte värd mödan.

Ett tips är att ha alla sina toppar kapade lika långt oavsett vilken elastic du har för tillfället. På så sätt vet du att du alltid fiskar på samma avstånd oavsett topp. Tro mig: ibland kan 10 cm skillnad vara helt avgörande.

Det finns lösa toppdelar att köpa. Köper du sådana (ca 70-120kr) kan du ha några extra uppsatta hemma med olika grovlek på elasticen. Sedan trär du bara ur översta delen när du vill byta grovlek inför fisketuren.

Skadas inte elasticen mot spötoppen?

Du sätter en pfte/bush, en sorts plastbit, i toppen på spöt så att din elastic glider bra och så att den inte skadas mot spötoppens vassa kant. Tyvärr är pfte:er oftast svindyra sett till att det är en liten plastbit.

Det finns internal och externals. De rutinerade tävlingsrävarna kapar av sina spötoppar lika långt och hittar en storlek av internals och externals som passa till den kapningen. En hel del tar ut översta toppdelen och sätter sin ”bush” direkt på andra delen.

Internals anses vara bäst av de flesta. Den håller elasticen från ”spöväggen” den sista biten ut mot toppen. Ibland kan elasticen annars ”glida” trögt mot väggen och resultatet är ”bumpade” fiskar. Men man vill samtidigt inte kapa av allt för mycket. Därför kör de många en exernal när de använder elastic grövre än 1,2 mm.

Hur fäster jag linan och elasticen?

Först måste du trä igenom elasticen genom toppen. De finns speciella ståltrådsliknande saker med en ögla i ena änden för det ändamålet. De kallas ”elastic threaders” av våra anglosaxiska vänner. Det går att göra egna hemmagjorda saker eller trä med en grov fiskelina etc.

Trä igenom elasticen genom så många delar du behöver. Två är lagom i de flesta fallen.

I elasticen, som går igenom spötoppen, är det enklas att fästa en sk connector. En connector har ett snabbfäste för själva tacklet (reven). De finns i olika storlek och passar olika bra till olika storlekar. Det går också göra en fet knut på elasticen och fästa reven med en dubbelloop.

Exempel på Connectors. Det finns olika för vanliga elastics och hollow elastics.

Sedan kan du kapa av elasticen så att det blir några decimeter över ut ur spöt i bottenänden. I den änden fäster du en sk ”bung”. Det är en sorts plugg.

Alla moderna bungs har någon sorts funktion som gör att man kan justera längden på elasticen. De flesta är någon sorts vinda där du kan vinda upp elastiken på så att du får perfekt spänn på den. Bungen skall passa så att den helt går in i bottendelen av toppen. Jag brukar ha en grov braid på någon decimeter eller två fäst i bungen. Den sticker ut i bottendelen och gör att man lätt kan dra ut bungen.

 

Exempel på bungs. Det finns olika varianter. Ovan en av de mera avancerade.

 

Jag hoppas att ni blev lite klokare. Lycka till!

Av Benni Stefanuti
Team Constellation Stockholm