Addicted to groundbait, del 2

Addicted to Groundbait Del II
Läs gärna del 1 först.

Ingredienser, mångfaldens förvirrande värld

I del 1 gick jag igenom några av grunderna om mäsk och mäskning i allmänhet. Förhoppningsvis gav den en övergripande bild och förmedlade några av de parametrar jag tycker är viktiga vid mäskning. Dito, inte är lika viktiga. Man kan i princip summera det med: gör det enkelt för dig. Tänk efter före. Utvärdera efter. Det är ingen magi. Samtidigt fungerar det inte med att vara lat och fuska med mäsk. Börja från grunden, gör det enkelt men rätt och du har tagit ett rejält kliv framåt.

I den här delen av serien kommer jag att koncentrera mig på olika ingredienser och hur man komponerar ett mäsk med dem för att få en given effekt. Jag kommer inte att skriva ner färdiga recept på egenkomponerade blandningar utan mera beskriva typer av ”funktioner” en ingrediens har.

Det är en värld av mångfald. Enorma variationsmöjligheter och massor av alternativ. Vi kommer bara att skrapa på ytan av floran av mäsktillsatser men ändå förhoppningsvis komma en bra bit på vägen. Precis som med matlagning: använd bra råvaror och välbeprövade metoder. Keep it simple. Labba gärna vid tillfälle men inte hela tiden. Tro mig. Maten blir inte godare av 100 kryddor. Fisket blir inte heller bättra av ett mäsk med massor av ingredienser.

Jag kommer inte att applicera mina -möjligen inbillade- kunskaper i specifika situationer i den här artikeln.

När och varför vill jag att mäsket skall binda extra? När och varför kan det vara en fördel/nackdel att att blanda mäsket dagen före fisket? När är det en fördel att bland mäsket så nära fisket som möjligt? Den typen av frågeställningar och förhoppningsvis bra svar, kan tänkas komma i en tredje och sista del. Den kommer att handla om hur man praktiskt går till väga för att blanda ett mäsk.

Allmänt om ingredienser
En mäskblandning består av olika mäskingredienser. En mäskingrediens kan vara många saker. Allt från socker till sand. Naturligtvis kan man blanda ihop tillsatser helt planlöst. Resultatet brukar bli därefter. Det som alltid en god idé att tänka efter lite före och bara stoppa i en ingrediens om man har ett givet syfte med det. Det kan förstås vara kul att ta ut svängarna och experimentera. Det är skoj men ger sällan något. Med risk för att verka tjatig: keep it simple! OM du inte vet vad du vill med en mäskingrediens: låt helt enkelt bli att stoppa i den.

De flesta ingredienserna påverkar mäsket på mer än ett sätt. Det finns många exempel. För att ta ett ur högen som belyser detta: kokosmjöl. Ett annat: Terre de rivière. Det ena är finmalt matfattigt, icke bindande och lätt. Det andra är också finmalt och matfattigt (eftersom det är en sorts lera) men tungt och bindande.

Vill man ha ett mera explosivt matfattigt mäsk, t.ex till feeder, tjurig fisk i kallt vatten eller småfisk använder man det ena. Fiskar man bottenfisk i djupa strömmande vatten, det andra.

När skall man börja ”kladda”?
Många framgångsrika metare använder sig av en enda eller ytterst få mäskblandningar. Oftast färdiga mixer. Gör man det och fiskar året runt, efter olika arter och under vitt skilda förutsättningar, kommer man troligen att behöva modifiera blandningen ibland för att klara av alla situationer man ställs inför. Om man komponerar sina egna blandningar från grunden kommer man förstås inte heller undan.

Min personliga åsikt är att över 90% av framgången med att få till ett lyckat mäsk består i att lyckas med konsistensen och the level of food content. Det finns inget bra svenskt uttryck. Möjligen ”nivå av matighet”. Färgen kan också spela en stor roll i vissa vatten och efter vissa arter. Doft och lukt tycker jag är den klart minst viktiga parametern. Samtidigt är men det kanske den parameter de flesta metare lägger mest tid, tankekraft och pengar på.

Klassificera och systematisera

För att få en någorlunda strukturerad genomgång behöver man systematisera och klassificera mäskingredienser på något sätt. Helst på något sätt som är användbart att ”tänka” efter när man skall till och komponera sin blandning.

Det finns många sätt att klassificera saker och ting efter. Mäsk är inget undantag. Jag har gjort ett försök identifiera de funktioner/parametrar man har att spela med när man designar ett mäsk. I varje del ger jag några exempel på ingredienser som hamnar under en ”grupp”.

Eftersom en ingrediens, som sagt var, ofta påverkar mäsket på mer än ett sätt kommer många av dem att hamna under mer än en funktions-gruppering. Notera att jag inte tar med all världen ingredienser utan endast en bråkdel. Framför allt de jag personligen gillar att använda.

Bindning & Explosivitet
Första klassificeringen är hur ett mäsk håller ihop eller om man så vill: hur snabbt ett mäsk spricker upp. Detta är helt klart en av de viktigaste parameterna. Oftast den viktigaste. Ett sätt att styra detta är helt enkelt genom att krama bollarna olika hårt. Men en feeder kan man styra det med ur hårt man trycker in mäsket i feedern. Har man ett normalt bindande mäsk täcker man upp många situationer bara genom att göra det.

Men det är inte alltid man kommer undan med det. Ibland behöver man får lite extra effekt.

Exempel på bindande tillsatser:
-PV1: Bindande utan att bli degigt.
-Kakmjöl och kexmjöl: Bindande och matigt. Se upp för dåligt fett svenskprducerat kakmjöl. Gör mäsken geggigt och klumpigt.
-Socker baserade tillsatser: Socker, Vanilj/vanillin, söta flytande aromer, melass etc. Socker är en bindande tillsats som binder ihop mäsket med ändå får det att spricka upp snabbt. Kan vara bra om man har mycket beten eller om man skall skjuta ut bollar i stilla vatten. Då vill man ha ut mäsket utan att det spricker samtidigt som att den snabbt skall spricka upp.

Exempel på explosiva uppsprickande tillsatser är coco belge, majsmjöl/majsmjöl och kokosmjöl


PV1, en klassisk binder. Tungt och bindande. Utmärkt när man fiskar i djupa strömmande vatten.


Tyngd & bärighet

En helt avgörande parameter. Fiskar man i mellanvattnet efter småfisk (för bete eller på tävling) vill man att mäsket skall ha ”häng” i vattnet. Fiskar man efter bottenätande fisk i ett djupt strömmande vatten vill man ha ner mäsket så snabbt som möjligt.

Matighet
Vissa tillsatser har 0% matighet. Dessa använder man om man bara vill transportera beten (mask, majs, maggots etc) till sin fiskeplats. Framör allt vid de tillfällen man inte klarar det genom att loosefeeda med rena beten. Det är inte helt sällan det är överlägset att använda lite eller inget mäsk alls utan bara olika former av jord/lera. Det finns en uppsjö med olika leror och jordsorter.

Andra ingredienser har enormt högt matighet (med mättande effekt). Tortue de maise, pastoncino, bread flakes, kakmjöl. Fiskar du t.ex efter brax eller sutare i vatten med stora populationer av de nämnda arterna kommer de att äta upp ditt mäsk på nolltid, för att sedan dra vidare. Då kan du behöva öka matigheten för att hålla kvar dem på din plats.

Fiskar du på samma ställe i hårt fiskade vatten påstår många metare att även ”näringsinnehållet” spelar roll. Många karpmetare brukar framhålla att det är viktigt med bra komponerat mäsk som har en hög näringshalt och rätt balans av fetter, salter etc. Jag är inte rätt man att uttala mig om det men jag skulle bli väldigt förvånad om fisken genom doft och smak kan avgöra vad som optimalt för deras hälsa och att de föredrar det. Däremot är det sannolikt, för att inte säga troligt, att fisken kan få ett sug efter t.ex fett om de proppat i sig obalanserad fettsnål boile-diet under en längre tid.

Färg
Färg kan spela en roll. I min värld är det framför allt ”kontrasten” som påverkar. Dels kontrasten mot bakgrunden, dels konstrasten av betena i mäsket.

Ett klassiskt exempel är att ljust mäsk på mörk botten får skygg fisk att hålla sig borta. Simmar de över ljust mäsk exponerar de sig visuellt. Det är något man dra nytta av. Genom att mäska med ljust mäsk på mörk botten kan man i vissa vatten minska antalet småfisk på mäskplatsen då de inte gärna simma in över en matta av ljust mäsk. De större exemplaren, som inte är lika utsatta för rovfiskar, vågar ofta sig ändå in över mäskplatsen. Vise versa kan också gälla. Fiskar man däremot efter extremt skygg fisk, stor såväl som liten, kan man tänka på att försöka hålla ungefär samma färg som bottnen i de fall man mäskar mycket.

En annan färgkontrast, som är på gränsen till överkurs, men som man kan ha i åtanke när man är riktigt varm i kläderna är den mellan huvudmäsket och olika ingredienser och/eller de beten man stoppar i mäsket.


Stark färgad Bread crumb, ger stor kontrast

Vill man att fisken skall få jobba och söka runt efter maten (om det är kallt eller hårdfiskat) kan det vara en idé att ha låg grad av kontrast. Om man vill att fisken skall äta på och framför allt se för att sedan stanna till på mäskplatsen kan man ha en högre drag av kontrast. Ett exempel är färgade brödkluttar som jag gillar att ha i när det inte är lika stor risk att man övermättar fisken och då jag fiskar på få stora exemplar. De verkar gilla att gå runt och böka reda på brödkluttar eller bread flakes i gälla färger. Ett annat exempel är röda beten i guld mäsk osv.

Det finns färgmedel att köpa från en rad olika tillverkare. Svart, rött, orange och gult är de mest populära färgerna. Vanlig matjord är en effektiv ”mörkare”. Blodmjöl en annan (som dock också binder mycket)

Doft och lukt
Doft och lukt är kanske det som det snackas mest om. Troligen tänker vi orimligt mycket på detta i förhållande till dess den nytta den gör. De enligt mig viktigaste parametrarna, konsistens och matinnehåll, blir lätt lidande. Å andra sidan är det roligt. Doft och smak ger direkt feedback. Doft och smak känner vi direkt. Det är något som också stimulerar oss.


Bream Aroma, söt citrus/spekulatis. En fantastisk retro-doft av GB’s klassiska dubbelisglass Igloo. Föll lite för den. Viktigare är dock att den är sött och bindande men löser upp sig snabbt. Viktigt när man vill fiska på mycket och stor fisk på distans och behöver ha mycket mat i mäsket

Möjligen spelar de an avgörande roll på så sätt att vi kan börja ”tror” på vår blandning om vi tycker om det vi ser, känner och smakar av den. Det är dock ingen garanti för att fisken har samma smak. Naturligtvis känner fisken doft och smak och de flesta letar troligen föda med hjälp av den. Problemet är att vi inte är fiskar.

Det finns många teorier och del del fakta inom det området. Min kompis Gyulas -en inbiten doftfanatiker- artikel på Metetorget.com sammanfattar dem på ett bra sätt.

Artikelförfattaren är något mera troende än mig. Jag skall inte ge så mycket råd om specifika tillsatser eftersom jag själv inte är någon doft-romatiker. Jag använder i princip bara två dofttillsatser: Vanillin och Top Mix Dever, en citrus/coola doftande flytande arom. Båda mest för att sockret i sig binder bra men löser snabbt löser upp sig i vattnet jämfört med andra typer av bindande tillsatser.

Jag tror mera på doften av naturliga beten så som hackad mask, svettiga maggots, casters, kokt eller rostad hampa etc etc D.v.s det som jag vill prägla fisken att äta av och som jag har på kroken. Men det finns många som är av avvikande uppfattning. Många av dem är duktiga metare dessutom. Det finns t.ex de som svär på att koriander och vanillin ger större mörtar. Att brasem eller spekulatis förbättrar braxfångsten. Börjar vi prata ”karpdofter” och smaker finns det inga gränser. Vad vet jag. De kanske har rätt. Mitt råd är dock: hitta rätt med konsistens och matighet före det att ni börjar ”leka” med dofter och smaker.

Lek och lär
Antalet kombinationer och tillvägagångssätt att mäska är som nämnts oändliga. Spring inte på alla bollar. Keep it simple. Effektökningen av att inte mäska överhuvudtaget till att börja mäska med en ”enkel” men fungerande blandning på rätt sätt är mycket större än vad den är att ta nästa steg. Börja därför enkelt. Titta på andra duktiga metare. Lyssna inte på ”snackisarna”. Prioritera bra fräscha beten framför ett tokdyrt mäsk. Men för all del, om du gillar det, lek och experimentera mellan varven.

Av Benni Stefanutti
Team Constellation Stockholm