Bottenmete

Lina : Linan kan vara antingen vanlig nylon eller flätad lina, sk braid. Vanligast är nylonlinan, man använder allt ifrån 0.12 till 0.25 beroende på vilken storlek på fisk man är ute efter.

Braid finns i en mängd olika dimensioner, men vanligast är 0.08-0.12 och man brukar använda en sjunkande variant. Fördelen med denna lina är att man kan använda en väldigt tunn dimension=längre kast och att den är i princip helt stum=man ser fler napp.

Längst ut på båda varianterna är det numera vanligt att man har 3-4 spölängder med chocklina, av tjockare dimension (0.18-0.25), detta för att inte linan ska gå av då man kastar tunga sänken/feedrar. En annan anledning när man fiskar med braid är att man drillar fisken med den mjukare chock/nylonlinan de sista metrarna innan håvning, vilket resulterar i mindre tappade fiskar. Braid är ju som bekant väldigt stum.

Nappindikator : Vanligast är att man har ett spö med quivertip, dvs med en tunnare topp i glasfiber/kolfiber. Quivertipar kommer oftast i olika känslighet, men vanligast är att man använder den mjukaste. Man spänner upp linnan så att man får en markerad böj i tippen, när fisken sen tar betet så böjer sig tippen ytterliggare eller så tappar den sin böjning, i vilket fall, kroka.

Swingtip är i princip en quivertip som sitter i toppen med en gummislang, man spänner upp den i en vinkel på 45 grader och ser när fisken nappar genom att toppen faller eller reser sig. Var för några år sedan väldigt vanlig men idag änvänds den i princip inte alls på tävlingar.

Buttindikator är som en förtyngd swingtip men istället sitter denna mellan dom 2 spöringar som är närmast rullen, fördelen med denna metod är att man kan sänka linan i vattnet och man blir därför okänslig för vind. Väldigt flitigt använd i Danmark, under braxfestivalerna, då för att den är ytterst känslig och helt okänslig för vind.

Feedrar : Det finns en mängd olika feedrar både varierande i storlek, vikt och utseende. Gemensamt för alla är att man använder dom till att transportera sitt mäsk till ett väldigt koncentrerat område,

Cagefeeder, vanligt förekommande, används oftast i strömmande vatten. Fördelen är här att det finns mycket hål och därmed bryts mäsket ner väldigt fort.

Plastfeeder, används både i stilla och strömmande vatten.

Ibland väljer man en plastfeeder utan hål eller så tejpar man för hålen. Detta är vanligt när man fiskar djupt och vill vara säker på att inget mäsk lämnar feedern innan den når botten.  Också mycket användbart när man fiskar med mask då man är säker på att dom inte försvinner ur feedern innan man vill.

Methodfeeder, här kramar man en mäskboll runt feedern och kastar ut, fördelen är att man får ut mycket mäsk på få kast och att man orsakar ett större ljud i vattnet, teorin är ju då att detta ljud drar till sig nyfikna fiskar. Method som den syftar på är en metod framtagen för carp, vilken går ut på att du kramar bollen runt feedern, fiskar med flytande maggot, kramar in krokbetet i bollen och kastar ut. Väl ute så släpper krokbetet och flyter upp tack vare magotten.

 

 

 

Upptacklingar : Här finns det ett flertal som används men i princip är det enkelhet som gäller. Fiskar du med bly istället för feeder så använd samma tacklingar.

Paternoster är en mycket vanlig upptackling. Längst ner på huvudlinan sätter man en hake med lekande. Detta för att minska lintvinning och för att snabbare kunna byta feeder. Tafsen sitter 10 cm upp på huvudlinan.

För methodfeeder, stoppet kan vara som här ett glidande stopp eller helt enkelt ett lekande. Stoppet ger en bolt-funktion, dvs fisken tar betet, linan dras genom feedern till stoppet, där det tar emot och fisken krokar sig själv. Fiskar man method så använder man ofta korta tafsar, dvs 10-15 cm.

Glidande med bolt-funktion. Lite mer steg att göra men fördelen är att denna i princip är helt fri från trassel. I den långa loopen där feedern glider fäster du feedern på linan som går mot rullen, en säkerhetsdetalj om linan går av. Nedanför den stora loopen har du en bit som tack vare knutarna på den styvar upp linan vilket gör att tafsen hålls bort från feedern, detta ger mindre trassel.

Som extradetalj kan man använda ett lekande i tafsöglan och en hake md lekande ovanför den stora loopen. Då kan du i princip vincha in tacklet utan att det trasslar alls. Som sista krydda på moset så använder du istället för vanlig nylonlina i tacklet, braid, då undviker du det sista problemet, dvs förr eller senare ger sig ett vanligt nylontackel i linan, braid ger sig aldrig.

Mäskning : Fiskar du med bly så måste du skjuta ut ditt mäsk, då använder du lämpligen en slangbella eller kastar för hand, beroende på avstånd men inte minst vilket du behärskar bäst. Skjuta med slangbella kan du läsa om här.

Fiskar du med feeder så ska ju den transportera ut det mäsk som behövs, dock förekommer det att man grundar med slangbella och/eller underhåller med densamma, mer om detta senare.

Mäsket skiljer sig mycket mellan feeder och fiske med bly. I princip kan man säga att mäsk för feeder är mindre klibbigt i konsistens, detta för att man inte ska få med sig mäsket in varje gång, utan det gör som tänkt, dvs spricker upp ute på den valda fläcken. Vanligt mäsk som man skjuter blir då för klibbigt och lossar inte ur feeder, så används torrare i feeder.

Taktik : Grundmäskningen kan vara en häftig variant, ex. skjuta ut 30-40 bollar, om man tror att det ska bli mycket fisk men vanligtvis brukar man börja med att mäska med 5-10 feedrar, kanske av en lite större modell, sedan byter man till en mindre variant. Var 5e minut vevar man in o fyller feedern igen om man inte får napp förstås.

När fisken väl anländer till platsen så har man ju möjlighet att öka storlek på feeder, öka/minska mängden bete i densamma allt beroende på om fisken svarar bra eller inte. Svarar fisken väldigt bra kan det vara en anledning att byta till bly och börja skjuta mäsk, men försiktighet här, det kan bli så att du sprider ut fisken på ett större område eller att du skrämmer iväg den. Facit får man tyvärr inte förrän efteråt.

Under dom danska festivalerna gör man helt annorlunda, teorin är här att fisken letar sig fram med hjälp av ljudet av mäskbollar, så man skjuter i princip konstant. Ofta fiskar man med bly här. efter grundmäskningen så lägger man ut tacklet. Kramar 3 mindre bollar, vevar in tacklet o kastar ut igen, skjuter ut dom 3 bollarna, kramar 3 nya. vevar in igen och så håller man på. När det väl börjar nappa så blir det ofta hektiskt med att hinna med allt detta.

Knep : Börjar nappen att tryta så kan det bero dels på att man har mäskat för mycket eller för lite, man drar till att börja med ner på betena i mäsket och ser om det blir någon ändring, om inte så ökar man mängden. Ett annat sätt kan också vara att man byter bete i mäsket från ex. mask till maggot/caster.

Hjälper inte detta så bör man också prova att byta krokbete, kanske en bunt magott är bättre än 2? Kanske 1 är bättre än en bunt?. Kanske prova en cocktail, mask/magott. Ja kombinationerna är många, men ett är säkert variationen kan ge till resultat att man plötsligt fiskar i helt annat vatten.

En annan sak man också kan se ibland är att betet är rört när man vevar in, utan att man har sett någon indikation, det brukar lösas med att korta tafsen, det gör ju att du ser rörelserna fortare. Motsatsen är också sann, dvs hinner du inte kroka på nappen så kan du förlänga tafsen istället. Ibland kan också en längre tafs ge napp om det plötsligt ebbar ut med napp, fisken skyggar då.

Har du fiskat feeder ett tag och du tycker att det ebbar ut med napp, då kan det vara läg att prova en mindre feeder eller kanske rent av blysänke, vanligvis kan det ge några snabba napp.

Som du ser så är variationen stor och det ger resultat att prova mycket, så glöm sleeping feeder (lägg ut en feeder och ta en promenad) som ett bra sätt att vinna tävlingar på.

KASTA RAKT : Ofta är nycklen till att lyckas med feederfisket att kasta rakt. I teorin är det ganska lätt men praktiken är mer krävande som vanligt. Iaf håll spöt i kastläge bakom dig, håll stilla och fäst ögonen på ett tänkt mål i kastriktningen, när du känner att allt är stilla kastar du och får iväg feedern mot ditt tänkta mål, linan slår i clipset och du kommer alltid på samma fläck.

I Holland där detta är en konst så fiskar man ofta långt ut, runt 80 meter, och minsta avvikelse ger ju då ett större fel i fläckstorleken än på kortare avstånd. Här är det inte ovanligt att se fiskare stå och sikta väldigt, väldigt länge innan dom kastar.

//Av Ulf Svensson